Sverige och världen står inför betydande utmaningar. Den ordning som vi alla vuxit upp under ser ut att gå mot sitt slut och vad som kommer i stället är ännu oklart. Säkert är att det, av allt att döma, blir en osäkrare och potentiellt farligare värld.

Det brukar heta att alla har en roll eller uppgift att fylla i samhället, oavsett om det råder fred eller – i värsta fall – krig. Det gäller nog fortfarande. Under mellankrigstiden blev jägarkåren och våra många skyttegillen en viktig del i den framväxande skytterörelsen.

Tillsammans med andra organisationer och intressegrupper byggde vi med statens stöd upp en betydande skytterörelse över hela landet. Värnkraften var målet och skjutskicklighet var vägen dit. Civilsamhället gjorde jobbet. Även om massor har hänt på 100 år är samtidigt mycket sig likt. En del aggressiva stater menar att mindre stater ska böja sig för makten. Att makt går före rätt.

Insikten om denna förändring har gått ganska långsamt i Sverige. Nu uppfattar jag dock att maskineriet har fått upp farten. Det görs betydande satsningar på Försvarsmakten och ett totalförsvar ska organiseras igen. Det är bra och viktigt. Men jag saknar ett par pusselbitar. Hur tänker staten ta tillvara det engagemang som finns i civilsamhället? Visst har det hållits möten där även vi deltagit, men förvånansvärt få konkreta åtgärder syns till.

Jägareförbundet har fortfarande en omfattande infrastruktur för skjutbanor, precis som vi hade förra gången. Men i dag läggs de snarare ner än rustas upp. Byråkrati samt buller- och saneringskrav tynger skytterörelsen. Samtidigt är vår kompetens större och bredare i dag.

Vi har en högkvalificerad utbildning i akut omhändertagande vid allvarliga skador. Jägarkåren hanterar betydande mängder högvärdigt livsmedel, som kan mätta många om det behövs. Ändå möttes jägarna under våren av något så absurt som förbud och begränsningar gällande tillverkning av viltkorv.

Vi finns över hela landet och har koll på varje viltväxel i naturen. Om något ändras är det ofta jägarna som först ser och rapporterar det. Staten och samhället är varken i framkant eller ens framåtlutat när man ena stunden manar till agerande – och i nästa följer upp med förbud och ointresse.

Svenska Jägareförbundet har bidragit förr – och önskar göra det igen. Vi kan leverera en nationell infrastruktur för skytteträning, vi kan utbilda 10 000-tals personer i akut omhändertagande och vi kan leverera mat när det behövs. De förmågor och den robusthet som efterfrågas är vi redan en del av, men vi kan göra mer. Mobilisera kraften i civilsamhället och skörda fördelarna av engagerade frivilliga som tillsammans bygger landet starkare.

Sveriges jägarkår är redo.

Peter Eriksson
Ordförande Svenska Jägareförbundet