Motionen
Sedan 1938 har Svenska Jägareförbundet haft regeringens allmänna uppdrag. Första uppdraget som gavs, var att förbundet skulle ansvara för jakten och viltvården i Sverige. Regeringen ansåg då att ingen särskild myndighet behövdes då Svenska Jägareförbundet som organisation var trovärdig, hade kunskap och kontakt med  jägarkåren i hela Sverige. Om 24 år, har hundra år passerat sedan detta förtroende gavs till Sveriges största jägarorganisation. Idag 2015, upplever vi jägare att målsättningen med det allmänna uppdraget förminskats gentemot den kunskap jägarkåren besitter. Uppdraget handlar allmänt om att förbundet skall ansvara för information inom några områden och prioritera en ny ekosystembaserad adaptiv förvaltning av älg, stärka den lokalt baserade förvaltningen av vildsvin och hjortar och informera om tillvaratagande av kött samt vikten av trikinprovtagning av vildsvin och björnar. Dessa prioriterade uppdrag, känns som mycket begränsade och ett underutnyttjande av den samlade resurs som finns i jägarkåren. För medlemmar som har naturen och jakten som livsstil, med allt vad det innebär av satsningar i form av tid och materiella investeringar, känns detta uppdrag som resursslöseri och tyvärr en förtroendebrist. 

Sverige har ca 300 000 medborgare som jagar och de flesta av dessa har stor kunskap om naturen och dess förutsättningar. Cirka hälften av jägarna är medlemmar i Svenska Jägareförbundet. Dessa medlemmar besitter en stor kunskap kring vilt och dess levnadsförutsättningar. De flesta av dessa har erhållit kunskapen i vardagen och inte heller sällan följt med på jakt och viltvård sedan barnsben. Generellt kan man nog uppskatta att varje jägare har årtionden av erfarenhet i bagaget samt stor kännedom om de lokala jaktmarkerna. En kunskap som troligtvis inte går att inhämta via någon teoretisk utbildning. Utöver detta förvaltar jägarna på ett ansvarsfullt sätt, en unik kunskap om löshundsjakt, en tradition med månghundraårig historia.

Någonstans på vägen har det ansvar och förtroende som jägarkåren åtnjöt av regeringen 1938 försvunnit eller överförts till myndigheter. En utveckling som varken gynnar statsfinanserna eller tar tillvara den stora kunskapsbank som återfinns i jägarkåren. Svenska Jägareförbundets medlemsantal torde växa om förtroendet hos jägarna kring deras kunskap återvanns. Som exempel kan tas vår nuvarande rovdjurspolitik och den intention som SOU 2012/13:191 har – Att stärka förtroendet för rovdjurspolitiken. Intentionerna i denna och den reella hanteringen av densamma går stick i stäv med varandra. 

Förvaltningen har decentraliserats men myndigheterna mäktar inte fullgöra sitt uppdrag på grund av begränsade resurser. Detta skapar misstroende och motsättningar bland medlemmarna som inte är gynnsamma. Detta motverkar också en accepterad rovdjursförvaltning i Sverige bland dem som är satta att förvalta densamma. Låt oss jägare hjälpa till, vi vill ha detta förtroende, låt oss, vi som vistas i markerna dagligen, ta ansvar för fler inventeringar. Vi ansvarade för denna inventering förut med gott resultat. 
En sådan förändring skulle både stärka delaktigheten samt automatiskt skapa en väl förankrad rovdjurspolitik inom den grupp som också är den som i vardagen förvaltar den förda politiken. Samtidigt skulle även ett av de viktiga målen med SOU 2012/13:191, kunna uppnås, målet att stärka förtroendet för rovdjurspolitiken. Svenska Jägarförbundets medlemsantal skulle öka.

Vissa år genomförs redan björnspillningsinventeringar där jägarkåren medverkar med gott resultat. Andra viltobservationer rapporteras vid jakt även de med gott resultat. Låt oss ta tillvara den kunskap, erfarenhet och lokalkännedom tillsammans med den vilja som finns hos jägarkåren. Låt jägarna återta ansvaret för rovdjursinventering fullt ut, starta med lodjursinventeringen som första steg på denna väg, utvärdera och utöka med järv osv.

Förslag till beslut till förbundsstyrelsen;

• att arbeta för att den årliga rovdjursinventeringen blir en del av det allmännauppdraget för Svenska Jägarförbundet
• att Svenska Jägarförbundets arbetar för att den av jägarna gjorda årliga rovdjursinventeringen ligger till grund för Sveriges förvaltning av densamma
• att Svenska Jägarförbundet arbetar för att länsförbunden i samverkan med länsstyrelsen tar fram tydliga samarbetsformer
• att Svenska Jägarförbundet verkar för att myndigheterna tar samordnings- och kunskapsansvar gentemot jägarna i rovdjursinventeringen.

Jägareförbundet Örnsköldsviks jaktvårdskrets har vid årsmöte 2015-02-23 beslutat anta motionen samt vidaresända den till Jägareförbundet Mitt Norrlands årsstämma.

Jägareförbundet Mitt Norrlands styrelses yttrande.
Styrelsen för Jägareförbundet Mitt Norrland föreslår årsstämman tillstyrka motionen och att den vidaresänds till Svenska Jägareförbundets årsstämma. 

Motivering: Det ligger i medlemmarnas och förbundets intresse att ta en större del i inventeringsarbetet då det har klar bäring på det allmänna uppdraget. En större medverkan i inventeringsarbetet ger också förbundet ökad status bland myndigheter och beslutsfattare. 

Jägareförbundet Mitt Norrlands beslut
Jägareförbundet Mitt Norrland har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande
Med anledning av den rådande vargpolitiken tog förbundsstyrelsen i september 2011 initiativ till en extrainsatt ordförandekonferens för att diskutera om förbundet kunde fullgöra alla delar av allmänna uppdraget med medlemmarnas fortsatta förtroende. Ordförandekonferensen föreslog förbundsstyrelsen ett program som innebar att förbundet avsade sig delar av det allmänna uppdraget vad gäller varg, bland annat inventering, eftersök och förankring av genetisk förstärkning. Förbundsstyrelsen tog beslut enligt programmet den 27/9 2011 vilket innebar att förbundet bland annat fick återbetala delar av medlen som tilldelats för det allmänna uppdraget. Sedan dess har förbundet inte fått något uppdrag att medverka i inventering av varg inom ramen för det allmänna uppdraget.

Mot bakgrund av den genomförda licensjakten på varg i januari 2015 tog
förbundsstyrelsen initiativ till att utreda om det fanns möjligheter för förbundet att, i
samverkan med Naturvårdsverket, intensifiera insatserna vad gäller inventering av stora rovdjur. Vid vargjakten framkom att det fanns betydligt fler vargar än vad som var officiellt i de revir man jagade i. Förbundsstyrelsen ansåg att det fanns ett ökat
förtroende för myndigheterna efter genomförd jakt och att medlemmarna såg behovet av bättre inventeringar. Detta för att hitta så många stora rovdjur som möjligt och därmed få en så ändamålsenlig och omfattande jakt som möjligt på aktuella arter.
Vargförvaltningen är av främst juridiska skäl fortsatt oklar och svår att förutse.
Förbundsstyrelsen gjorde därför bedömningen att det var klokare att inleda ett
intensifierat inventeringsarbete direkt med Naturvårdsverket, via separata årliga avtal.

Under våren 2015 har förbundet förhandlat fram ett avtal med Naturvårdsverket som i
huvudsak innebär:

Bygga upp ett rapporteringsystem och främja rapportering via Skandobs. Denna punkt
innebär att förbundet bygger upp en organisation med en nationell och tre regionala
samordnare för inventering av stora rovdjur. Utöver detta ska en organisation med en
samordnare/jaktvårdskrets byggas upp. Denna person ansvarar för att jägarna i kretsens
rapporter och observationer kommer länsstyrelsen till känna.
1. Utförande av områdesinventeringar. Förbundet ska, efter avrop från aktuell
länsstyrelse, kunna genomföra områdesinventeringar av stora rovdjur. Detta uppdrag
innebär också att förbundets samordnare, i dialog med länsstyrelserna, föreslår vilka
områden som bör inventeras. Kostnader för dessa inventeringar bekostas av
respektive länsstyrelse.
2. Rovdjursobs. Förbundet samlar sedan mitten av 1980-talet älgobs under älgjaktens
sju första dagar. I samband med detta noteras också om stora rovdjur observerats.
Denna del av avtalet innebär att förbundet årligen sammanställer rovdjursobsen som
ett underlag i rovdjursförvaltningen. Detta underlag bedöms bli särskilt viktigt i de
södra delarna av landet där snöförhållanden gör områdes- eller spårinventeringar
svåra att genomföra.
3. Information om avtalet. Förbundet ska fortlöpande och i alla lämpliga sammanhang
informera om avtalet och vikten av att rapportera stora rovdjur.
4. Redovisning och statistik. Förbundet ska årligen rapportera vilka resurser som
förbrukats inom ramen för avtalet. På samma sätt som förbundet årligen
avrapporterar det allmänna uppdraget till regeringen.
5. Forskning och utvärdering. Den i avtalet ingående verksamheten har
forskningsrelevans och är viktig för såväl beräkning av rovdjurspopulationer som
utvärdering av inventeringsresultat och inventeringsmetoder. Om förbundet ska
genomföra och marknadsföra denna verksamhet måste vi också aktivt medverka i
den fortlöpande utvärderingen.

Förbundsstyrelsen anser att det föreliggande avtalet innehåller alla delar som motionen efterlyser, förutom att det ska vara en del av allmänna uppdraget. Det är förbundsstyrelsens bestämda uppfattning att det i nuläget är betydligt mycket mer flexibelt och ändamålsenligt att bedriva denna verksamhet som en separat del, direkt avtalad med Naturvårdsverket på årlig basis. I nuläget när samtliga stora rovdjur förvaltas med jakt är det helt avgörande att så omfattande inventeringar som möjligt genomförs. De rovdjur som inte kvalitetssäkrats vid inventering finns helt enkelt inte och kommer inte att utgöra grund vid jaktbeslut.

Hemställan
Mot bakgrund av ovanstående hemställer förbundsstyrelsen att stämman bifaller
motionen i så motto att förbundsstyrelsen ges i uppdrag att fortsätta arbetet med
Naturvårdsverket om en separat avtalad verksamhet vad gäller inventering av stora
rovdjur.